Skuggan är inte jordens
Månen lyser inte själv. Den fungerar som en jättelik, dammig spegel för solljuset – och precis som jorden har den alltid en dagsida och en nattsida. Det mörka vi ser på månen är alltså månens egen natt.
Många tror att det är jordens skugga som äter sig in över månen. Men jordens skugga når bara fram vid en månförmörkelse – och det händer bara när månen är full.
Myt: jordens skugga skapar faserna. Då skulle månen behöva ligga i skuggan hela månaden.
Så är det: sidan mot solen är alltid ljus. Vi ser den bara från olika vinklar.
Åtta faser, ett varv
Från nymåne till nymåne tar det i genomsnitt 29,5 dygn. Cykeln brukar delas in i åtta faser, men i verkligheten är det en mjuk övergång: skuggkanten flyttar sig lite för varje timme.
Växer eller avtar?
Från Sverige finns en enkel regel: lyser månen på höger sida växer den, lyser den på vänster sida avtar den. Den tilltagande månen syns på kvällen, den avtagande på morgonen.
29,5 eller 27,3 dygn?
Räknat mot stjärnorna går månen ett varv runt jorden på 27,3 dygn. Men under tiden har jorden själv flyttat sig omkring 27° längs sin bana runt solen. Månen måste gå drygt två dygn till för att hamna i samma läge i förhållande till solen – först då är det nymåne igen.
När syns månen?
Fasen avslöjar också tiden på dygnet. Fullmånen står mitt emot solen och går därför upp ungefär när solen går ner. Nymånen följer solen över himlen och drunknar i dagsljuset.
| Fas | Upp | Syns bäst | Ner |
|---|---|---|---|
| Nymåne | ~06 | Syns inte | ~18 |
| Första kvarteret | ~12 | Eftermiddag och kväll | ~24 |
| Fullmåne | ~18 | Hela natten | ~06 |
| Sista kvarteret | ~24 | Natt och morgon | ~12 |
| Avtagande månskära | ~03 | Gryningen i öster | ~15 |
Tiderna är ungefärliga och skiljer sig mycket i Sverige beroende på årstid. Vinterns fullmånar går högt över himlen – sommarens smyger knappt över horisonten i söder.