Hoppa till innehåll

Nya rön: Underjordisk magma kan förklara mystiska virvlar på månen

Den lunära virveln Reiner Gamma på månen, tagen av NASA:s Lunar Reconnaissance Orbiter. Foto: NASA/Goddard Space Flight Center/Arizona State University

NYHETEN I KORTHET
Forskare har utvecklat en ny teori om att månens mystiska virvlar kan bero på underjordiska magmor och magnetiska anomalier. Experiment visar att långsamt avkylande magma under ytan kan skapa dessa unika mönster.

Planetära forskare har lagt fram en ny teori som kan förklara månens gåtfulla virvlar. Genom att studera underjordisk magma och dess magnetiska effekter, tror forskarna att de har funnit svaret på dessa ovanliga mönster.

Månens yta är täckt av märkliga, ljusa virvlar som sträcker sig hundratals kilometer. Dessa formationer har länge förbryllat forskare, men nu har planetära forskare en ny teori: underjordiska magmor och ovanliga magnetiska anomalier kan vara förklaringen.

”Nedslag kan orsaka den här typen av magnetiska anomalier.,” säger Michael J. Krawczynski, docent i jord-, miljö- och planetvetenskaper vid Washington University i St. Louis. Men eftersom virvlarna också finns i områden som inte påverkas av meteoritnedslag, har forskarna undersökt andra möjliga orsaker.

Krawczynski och postdoktoranden Yuanyuan Liang har genomfört experiment som visar att långsamt avkylande magma under månens yta kan skapa dessa virvlar. De använde mineralet ilmenit, som reagerar för att bilda magnetiserbart järn, för att simulera processen.

”Våra analogexperiment visade att under månens förhållanden kan vi skapa det magnetiserbara materialet som behövs. Det är alltså troligt att dessa virvlar orsakas av underjordisk magma,” säger Krawczynski.

Trots att ingen astronaut har besökt dessa virvlar, ger forskningen viktiga insikter. Om magnetism är inblandad, säger det mycket om månens magnetiska fält i stort. NASA planerar framtida månuppdrag, inklusive Lunar Vertex-projektet, för att studera Reiner Gamma, en av de mest kända virvlarna. Detta kan hjälpa till att bekräfta om teorin stämmer.

Konstnärens avbildning av Lunar Vertex-rovern på månens yta; rovern är cirka 35 centimeter hög och cylindern på toppen är masten för den APL-byggda magnetometern. Foto: Johns Hopkins APL/Lunar Outpost/Ben Smith
Konstnärens avbildning av Lunar Vertex-rovern på månens yta; rovern är cirka 35 centimeter hög och cylindern på toppen är masten för den APL-byggda magnetometern. Foto: Johns Hopkins APL/Lunar Outpost/Ben Smith

För tillfället får forskarna nöja sig med experiment och ytbilder, men framtida uppdrag kan ge direkt bevis. ”Om vi bara kunde borra ner, skulle vi kunna se om denna reaktion inträffade.,” säger Krawczynski.

Universe Today

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *