Därför ser månen jättestor ut vid horisonten

När fullmånen stiger över horisonten ser den enorm ut. Några timmar senare, högt på himlen, verkar den mycket mindre. Men månen har inte krympt – det är hjärnan som luras.

Samma storlek hela natten

Månens skenbara diameter är ungefär en halv grad, både vid horisonten och högt på himlen. Faktum är att den är en aning mindre vid horisonten: där är du ungefär en jordradie – 6 400 km – längre bort från den än när den står rakt ovanför dig. Skillnaden är bara ett par procent.

Testa själv ikväll

• Tumnageln: Håll ut armen när månen står lågt och jämför med tumnageln. Gör om samma sak när månen står högt. Den täcker lika mycket båda gångerna.
• Pappersröret: Titta på den stora horisontmånen genom en hoprullad papperslapp så att du inte ser landskapet runt den. Då krymper den direkt.
• Fotot: Fotografera månen lågt och högt med samma brännvidd. På bilderna är den lika stor.

Varför luras vi?

Ingen förklaring är helt bevisad, men de mest accepterade handlar om hur hjärnan bedömer avstånd:

• Den tillplattade himlen. Vi uppfattar himlen som ett tillplattat valv, där horisonten känns längre bort än zenit. Ett föremål som ser lika stort ut men känns längre bort tolkas som större.
• Jämförelsen med förgrunden. Vid horisonten står månen bredvid träd, hus och berg som vi vet är stora och långt borta. Det får den att verka enorm – samma princip som i klassiska optiska illusioner där två lika långa linjer ser olika långa ut.

Men färgen är verklig

Att månen ofta ser orange eller röd ut vid horisonten är däremot ingen illusion. Ljuset går då genom mycket mer luft, som sprider bort det blå ljuset – samma sak som gör solnedgångar röda. Luften bryter också ljuset olika mycket nertill och upptill, så en månskiva precis vid horisonten ser lite hoptryckt ut.

Vill du uppleva illusionen? Titta i kalendern efter kvällen då fullmånen går upp nära solnedgången – då stiger den stor och orange i skymningen.